De små glädjeämnena i livet

Åter en vecka har snart passerat och jag kan iskallt konstatera att saker rullar på som vanligt. Nästan.

En följetång i vårt lilla hushåll denna höst har varit vår spis som inte har fungerat optimalt. Detta började redan i oktober någon gång, och jag och Gerrit (en av mina lägenhetsgrannar) drog slutsatsen att den spis vi hade började sjunga på sista versen. Dock var den tredje länken i kedjan, Anic, på semester så vi väntade med att köpa något nytt till dess att hon kom hem. Sagt och gjort. När hon var tillbaka köpte vi en ny spis, och efter 10 sekunder kunde vi konstatera att den hade samma problem. Man var tvungen att köra flera plattor tillsammans för att något överhuvudtaget skulle fungera, så om man ville laga något i ugnen var man tvungen att koka vatten på en av plattorna samtidigt. Värmeutvecklingen i ugn och plattor lämnade också mer att önska. Att koka ägg på morgonen var något som tog för lång tid för att man skulle hinna med det t ex. Under månaden som gått har vi försökt få en elektriker att komma hit och undersöka problemet, något som varit lättare sagt än gjort. Idag har dock elektrikern varit här och nu fungerar vår spis som den ska! Plattorna och ugnen fungerar oberoende av varandra och de blir så varma som man önskar. Jippii! Tänk att de små sakerna i livet kan orsaka så mycket glädje.

I övrigt så är det ju uppladdning för julen som gäller just nu, och tyskarna tar detta med julmarknader på stort allvar. Hela stora torget i centrum plus andra ytor har förvandlats till en julmarknad med glühwein (typ glögg) i mängder, skridskobana, juldekorationer i träd och byggnader, alla möjliga små hantverk till salu, och sjukt mycket folk hela tiden. Mysigt såklart men jag har ändå lite svårt att tagga till ordentligt för jul. Skyller det på avsaknad av snö och minusgrader. Dock så har jag tillräckligt mycket julsjuka för att det ska inverka negativt på motivationen att plugga. Generellt är det bland erasmus-studenterna just nu mycket snack om hur skönt det ska bli att åka hem och fira jul. För det ska det. Förhoppningsvis tar det bort lite av "hemmamagin" också, dvs att när jag kommer tillbaka känner att "det var ju inte så speciellt att vara hemma" och därmed kan fokusera mer på plugget och livet här. Jag vet att jag hade samma känsla innan jullovet i ettan, då Linköping kändes främmande och "inte hemma". När jag kom tillbaka efter nyår då hade jag ett helt annat lugn och en helt annan motivation att plugga. Jag tror att samma sak kommer att gälla den här gången också.

Åter till plugget.